Lyrikanalys

När vi fick i uppgift att analysera vår favoritdikt i skolan visste jag direkt vilken dikt som stod mig närmst. Kanske inte för at den är bäst skriven eller mest känd utan för känslan som den ger just mig. ”Tomten” av Viktor Rydberg har för mig blivit något utav ett startskott på julen och sedan barnsben har den filmatiserade varianten årligen setts på julaftons morgon. Dikten handlar om gårdstomten och hans sysslor. Den låter oss under en midvinternatt följa med detta mytiska väsen då han grubblar, tänker och utför sina sysslor. Diktens rubrik det vill säga ”Tomten” speglar diktens innehåll på ett bra sätt då tomten verkligen är det centrala i dikten. Språket och stilen på dikten är känsligt och vackert. Bilder skapas lätt på näthinnan då du läser vilket ger dikten en extra dimension utöver den faktiska läsningen. Formuleringarna är konstnärligt vackra och Viktor Rydberg visar genom dikten på ett utomordentligt vackert språkbruk. Centralt i dikten är rimmen vilka följer en tydlig struktur. Dikten är uppdelad i stycken på vardera 8 rader. Varje rad avslutas med ett ord som i sin tur rimmar med ett annat slutord i stycket. Rimmens uppbyggnad följer som sagt en tydlig struktur: ababccdd. Den första raden rimmar med den tredje och den andra med den fjärde. Därefter kommer rimmen direkt på varandra, det vill säga rad fem rimmar mer rad sex och rad sju rimmar med rad åtta. Känslan som jag får av dikten är vintrig och framförallt julig. Den ger mig också en känsla av tradition då jag som tidigare nämnt varje år inleder julen med just detta verk. Tilläggas skall att jag i grunden håller dikten i sin filmatiserade version närmre hjärtat än dikten i sig själv. Hilda Borgström som i filmen läser dikten med sin raspiga men ändå klara stämma har för mig givit dikten en extra karaktär. Den så kallade berättaren i dikten är dock anonym. Slutligen vill jag passa på att uttrycka min kärlek och hyllning till denna fantastiska dikt. Ordval och formuleringar kan i vissa fall kännas ålderdomliga men dessa ord ger dikten en tydlig karaktär av allvar och genuinitet. När jag nu sitter i juletid och skriver denna analys kan jag riktigt känna julkänslan sakta omfamna och förföra mig. Visst passar dikten ”Tomten” extra bra så här års men så är det enligt mig med alla dikter. Vi måste själva vara mottagliga för att uppleva poesins storhet, den spelar på känslorna inom oss.

Hamlet

Helsingborgs stadsteaters uppsättning av Hamlet var en mycket trevlig upplevelse för mig och mina klasskamrater. Inte var den bara direkt humoristiskt underhållande utan uppsättningen bjöd också på en välspelad dramaturgisk upplevelse. Skådespelarnas egna karaktärer tillsammans med en professionell uppsättning och utomordentligt scenhantverk gjorde besöket på teatern näst intill fulländat. För att sammanfatta min upplevelse tänkte jag nu dela upp tragedin och redogöra för några av dess beståndsdelar. Huvudkonflikten det vill säga det som verket i stort kretsar runt skulle jag vilja tolka som svek och död. Hamlets farbror dödar sin bror vilket sedan får ödesdigna konsekvenser. En annan tanke på vad som kan symbolisera huvudkonflikt i verket skulle kunna vara Hamlets utveckling till allt mer ond och hämndbenägen. Hämnd är alltså enligt mig något som också bygger upp huvudkonflikten. Men å andra sidan är det svek och död som skapar denna hämndlysthet vilket gör dessa till de huvudsakliga konflikterna. Om vi går vidare i min lilla rundvandring av verket Hamlet så är det ganska naturligt att ta upp frågan om vem eller vilka som bör titulera sig själv/själva som huvudkaraktär/huvudkaraktärer. De flesta skulle givetvis direkt och utan tvekan säga att Hamlet själv är given som huvudkaraktär men jag vill inte måla svaret på denna fråga lika svartvitt. Enligt mig finns det tre lika viktiga personer för verket Hamlet. Dessa är: Hamlet, Hamlets far samt Hamlets farbror. Hade någon utav dessa tre raderats ur berättelsen är jag ganska säker på att saker och ting hade tett sig annorlunda. Dessa tre utgör som jag tolkar det tre grundpelare i verket, alla lika viktiga för handlingens utveckling vilket för mig in på nästa punkt. ”Point of no return” kallas ofta den punkt som bestämmer resten av handlingens utveckling. Enligt mig inträffar denna punkt då Hamlet dräper för första gången. Efter detta dåd finns ingen återvändo. En annan möjlig point of no return skulle kunna vara då Hamlet får reda på vad som egentligen orsakat hans faders död. Denna händelse sätter kanske än mer prägel på berättelsen. Helsingborgs teater har valt att sätta upp Hamlet på ett sätt som motsvarar nutid. Det vill säga att handlingen utspelar sig på ett sådant sätt att händelserna skulle kunna ägt rum idag. Jag tycker dock att detta blir mindre lyckat då handlingen blir något utav patetisk i nutida tappning. Jag tycker att handlingen samt karaktärernas värderingar och personligheter uppenbart passar in bättre på 1500-talet än på 2000-talet. Jag vill dock inte rikta denna kritik till Helsingborgs stadsteater utan ser detta konstaterande som generellt. Hamlet skall spelas i 1500-talsmiljö.

En tidsresa i våldets tecken

Det är en kall oktobermorgon och den första snön tycks precis ha fallit över skottlands vida landskap. Nysnön har likt en tunn slöja omfamnat godset Skyfall vilket jag nu färdas genom. Jag på väg hem till ingen mindre än James Bond för att möta upp med tre av tidernas största karaktärer. Lysistrate, Hamlet och värden själv Mr. Bond. Vägen upp till herrgården är gropig och ojämn och jag ångrar genast att jag inte hyrt en traktor istället för en liten BMW. Hur som helst lyckas den underdimensionerade farkosten ta mig de sista kilometrarna till gården där jag möts av en enslig och dunkel byggnad präglad av omgivningens hårda vindar och bitande kyla. Prins Hamlet tycks redan ha anlänt, och hans vita hingst står nu bunden vid en tidigare vitmålad grindstolpe. Efter tre dova knackningar på den grova ekdörren öppnar en äldre man och välkomnar mig till sin herres gård. Därefter visar han vägen till en slags matsal där jag möts av James och Hamlet. Rummet med sina många stearinljus ger ett varmt välkomnande intryck och de ståtliga troféerna av kron- och dovhjort talar om tradition och historia. James hälsar likt sin tjänare mig varmt välkommen följt av att jag och Hamlet utbyter korta hälsningsfraser. Den tredje karaktären har inte gjort intåg på godsets ägor ännu men James försäkrar mig om att hon är på väg. Frågan ni nu ställer är säkert varför jag valt att samla denna udda skara människor i en liten herrgård uti skottlands djupaste vildmark. James, Lysistrate och Hamlet har speciella relationer till våld i olika former och detta är grunden till denna samling. För er som inte har full koll på dessa tänkte jag redogöra för dem kortfattat. För James Bond som är en brittisk agent är våld en del av vardagen, och döda istället för att bli dödad är alltid en möjlig utväg. Han kan nog anses som en ganska våldsam person som inte drar sig för att använda våld istället för konversation. För Hamlet blev våldet hans dom och undergång. Då hans farbror berövade honom på sin fars liv dömdes han till hämndens dunkla värld vilket så småningom blev slutet för ett flertal liv däribland hans eget. Lysistrate är strikt mot våld och hon har genom historien visat detta genom handling. För ungefär 2400 år sedan i antikens grekland gjorde hon nämligen uppror mot männens ständiga våld i form av krig då hon tillsamman med andra kvinnor ledde en sexstrejk. Denna skulle få männen att ta sitt förnuft till fånga och sluta kriga. Ett dovt ljud hörs från ytterdörren och snart sätter säg även Lysistrate vid det gedigna mahognybordet. Efter en dryg timme av allmänt prat om väder och vind kommer vi in på dagens verkliga tema, det vill säga våld. Lysistrate börjar mer än gärna att berätta om sin relation till våld. Hon berättar just om hur hon och hennes närmsta väninnor bestämt sig för att trotsa sina män och neka dem sina kroppar tills den dagen då männen kunde lova fred. Hon berättar om hur kriget förstört många familjer och hjärtan och hur det var där som hennes längtan till fred tog fart. Hon berättar också om hur detta uppror var menat som en slags protest mot kvinnans ställning i samhället. Hon säger att kvinnan sågs som mannens och att hans vilja var viktigast. Detta uppror blev på något sätt också ett bevis på att kvinnan kan och vill ta ansvar för samhället och dess utveckling. Man kan nästan ta på hennes vilja att förändra då hon med entusiasm och känsla berättar för mig, James och Hamlet. James ser dock inte lika krasst på våld och dess följder. Han berättar om hur han dagligen använder det för att upprätthålla rikets(Englands) rykte och säkerhet. Han medger dock att han i början av sin karriär kände medlidande då han dödade för Drottningen men hur denna känsla försvunnit i takt med att antalet liv han tagit ökat. Som han uttrycker det: ”Död och dödande har liksom blivit en del av vardagen”. Han vill också påpeka att hans jobb och därmed hans dödande är ett steg på vägen mot fred då han just arbetar för världens och Englands säkerhet. ”Om en person dör idag stället för att två dör imorgon så har jag skött mitt jobb” säger James. Det har nu blivit dags för middag och Mr. Bonds favoriträtt står på menyn, helstekt fasan med rostade rotfrukter och pocherade vaktelägg. Måltiden avnjuts i harmoni med den durklingande sonat som Skyfalls tjänare spelar på den något snedstämda flygel vilken står placerad i det nordöstra hörnet av rummet. Under tiden som vi lyssnar till de inte alltför välklingande tonerna berättar Hamlet om hur våldet till slut förgjorde honom. Om hur han i tron om att det var någon annan hade dödat sin älskades fader för att sedan också se henne, hans älskade dö då hon begick självmord. Han menar att familjetragedin som blev en följd av det mord som hans farbror begick ledde till mer våld vilket till slut slutade i död vrede och sorg. Hamlet säger att ondskan inom människan lätt kan ta till våld vilket får konsekvenser som sällan går att förutspå. Han tycker att utifrån egna erfarenheter är våld något som människan inte kan kontrollera och bör därför inte använda säg av det. Som han säger: ”Att kontrollerat använda våld är lika svårt som att balansera två svärd på varandras eggar”. Efter att ha bevittnat detta fascinerande och otroliga mötet mellan tre av historiens största karaktärer känns det tomt att på vanligt 2000-talsvis köra min hyrda BMW mot flygplatsen. Jag har svårt att låsa mina tankar då det finns så mycket att lära av dessa tre. Om hur våld i olika tider faktiskt är densamma och hur vi verkligen kan lära oss av saker som hände igår för att undvika att de skall hända igen imorgon. Även om Hamlet använder värja istället för pistol som James är det ingen skillnad på liven de tar. Metoderna må förändras men våldet och dess konsekvenser är fortfarande samma. Sebastian Tryggmo Skottland

Finns det någon mening med att Gandalf lämnar följeslaget vid ett antal tillfällen? Diskutera!

De fem arméernas krig. Hoben räddar dagen!

Ringen!

Vägen kantas av skumma typer!!!