En tidsresa i våldets tecken

Det är en kall oktobermorgon och den första snön tycks precis ha fallit över skottlands vida landskap. Nysnön har likt en tunn slöja omfamnat godset Skyfall vilket jag nu färdas genom. Jag på väg hem till ingen mindre än James Bond för att möta upp med tre av tidernas största karaktärer. Lysistrate, Hamlet och värden själv Mr. Bond. Vägen upp till herrgården är gropig och ojämn och jag ångrar genast att jag inte hyrt en traktor istället för en liten BMW. Hur som helst lyckas den underdimensionerade farkosten ta mig de sista kilometrarna till gården där jag möts av en enslig och dunkel byggnad präglad av omgivningens hårda vindar och bitande kyla. Prins Hamlet tycks redan ha anlänt, och hans vita hingst står nu bunden vid en tidigare vitmålad grindstolpe. Efter tre dova knackningar på den grova ekdörren öppnar en äldre man och välkomnar mig till sin herres gård. Därefter visar han vägen till en slags matsal där jag möts av James och Hamlet. Rummet med sina många stearinljus ger ett varmt välkomnande intryck och de ståtliga troféerna av kron- och dovhjort talar om tradition och historia. James hälsar likt sin tjänare mig varmt välkommen följt av att jag och Hamlet utbyter korta hälsningsfraser. Den tredje karaktären har inte gjort intåg på godsets ägor ännu men James försäkrar mig om att hon är på väg. Frågan ni nu ställer är säkert varför jag valt att samla denna udda skara människor i en liten herrgård uti skottlands djupaste vildmark. James, Lysistrate och Hamlet har speciella relationer till våld i olika former och detta är grunden till denna samling. För er som inte har full koll på dessa tänkte jag redogöra för dem kortfattat. För James Bond som är en brittisk agent är våld en del av vardagen, och döda istället för att bli dödad är alltid en möjlig utväg. Han kan nog anses som en ganska våldsam person som inte drar sig för att använda våld istället för konversation. För Hamlet blev våldet hans dom och undergång. Då hans farbror berövade honom på sin fars liv dömdes han till hämndens dunkla värld vilket så småningom blev slutet för ett flertal liv däribland hans eget. Lysistrate är strikt mot våld och hon har genom historien visat detta genom handling. För ungefär 2400 år sedan i antikens grekland gjorde hon nämligen uppror mot männens ständiga våld i form av krig då hon tillsamman med andra kvinnor ledde en sexstrejk. Denna skulle få männen att ta sitt förnuft till fånga och sluta kriga. Ett dovt ljud hörs från ytterdörren och snart sätter säg även Lysistrate vid det gedigna mahognybordet. Efter en dryg timme av allmänt prat om väder och vind kommer vi in på dagens verkliga tema, det vill säga våld. Lysistrate börjar mer än gärna att berätta om sin relation till våld. Hon berättar just om hur hon och hennes närmsta väninnor bestämt sig för att trotsa sina män och neka dem sina kroppar tills den dagen då männen kunde lova fred. Hon berättar om hur kriget förstört många familjer och hjärtan och hur det var där som hennes längtan till fred tog fart. Hon berättar också om hur detta uppror var menat som en slags protest mot kvinnans ställning i samhället. Hon säger att kvinnan sågs som mannens och att hans vilja var viktigast. Detta uppror blev på något sätt också ett bevis på att kvinnan kan och vill ta ansvar för samhället och dess utveckling. Man kan nästan ta på hennes vilja att förändra då hon med entusiasm och känsla berättar för mig, James och Hamlet. James ser dock inte lika krasst på våld och dess följder. Han berättar om hur han dagligen använder det för att upprätthålla rikets(Englands) rykte och säkerhet. Han medger dock att han i början av sin karriär kände medlidande då han dödade för Drottningen men hur denna känsla försvunnit i takt med att antalet liv han tagit ökat. Som han uttrycker det: ”Död och dödande har liksom blivit en del av vardagen”. Han vill också påpeka att hans jobb och därmed hans dödande är ett steg på vägen mot fred då han just arbetar för världens och Englands säkerhet. ”Om en person dör idag stället för att två dör imorgon så har jag skött mitt jobb” säger James. Det har nu blivit dags för middag och Mr. Bonds favoriträtt står på menyn, helstekt fasan med rostade rotfrukter och pocherade vaktelägg. Måltiden avnjuts i harmoni med den durklingande sonat som Skyfalls tjänare spelar på den något snedstämda flygel vilken står placerad i det nordöstra hörnet av rummet. Under tiden som vi lyssnar till de inte alltför välklingande tonerna berättar Hamlet om hur våldet till slut förgjorde honom. Om hur han i tron om att det var någon annan hade dödat sin älskades fader för att sedan också se henne, hans älskade dö då hon begick självmord. Han menar att familjetragedin som blev en följd av det mord som hans farbror begick ledde till mer våld vilket till slut slutade i död vrede och sorg. Hamlet säger att ondskan inom människan lätt kan ta till våld vilket får konsekvenser som sällan går att förutspå. Han tycker att utifrån egna erfarenheter är våld något som människan inte kan kontrollera och bör därför inte använda säg av det. Som han säger: ”Att kontrollerat använda våld är lika svårt som att balansera två svärd på varandras eggar”. Efter att ha bevittnat detta fascinerande och otroliga mötet mellan tre av historiens största karaktärer känns det tomt att på vanligt 2000-talsvis köra min hyrda BMW mot flygplatsen. Jag har svårt att låsa mina tankar då det finns så mycket att lära av dessa tre. Om hur våld i olika tider faktiskt är densamma och hur vi verkligen kan lära oss av saker som hände igår för att undvika att de skall hända igen imorgon. Även om Hamlet använder värja istället för pistol som James är det ingen skillnad på liven de tar. Metoderna må förändras men våldet och dess konsekvenser är fortfarande samma. Sebastian Tryggmo Skottland